tisdag 24 september 2013

Stilleben med en viss geografisk skillnad

Jag går runt här hemma och flyttar på saker. Det är det jag gör. Då är jag riktigt, riktigt nöjd.
    Jag gör nya konstellationer, låter gamla prylar träffa nya, ser om de klickar eller om småpratet går trögt. Då letar jag upp kemi åt sakerna i annat sällskap. Skapar fina högar av saker som jag gillar att titta på.

   Högar av fina saker - det gillar jag. Ja, man kan säga att jag är rätt vänligt inställd till högar rent generellt. Jag kan promenera förbi högar av grus där de bryter upp asfalten på Sveavägen, eller en hög med tomglas i ett gathörn utan att bekommas nämnvärt. Ibland går jag förbi en hög med ungar, och det är riktigt trevligt! Lövhögar prasslar mysigt och kan innehålla igelkottar. Inte ens sophögen som alltid finns bakom Konsum bryr jag mig om. Det är alltså inte så att jag hyser något speciellt agg till högar.
   Men det finns en sorts hög som gör mig helt galen. Den ligger där, provocerande nonchalant. Arrogant och slö i sitt sätt att inte bli upplockad. Hånfull och skräpig. Jag talar om Klädhögen. "De-här-kläderna-hade-jag-på-jobbet-så-jag-släpper-ifrån-mig-dem-på-golvet-precis-där-jag-står-plus-gymväskan-och-gamla-kvitton-och-en-gammal-macka-sen-går-jag-och-kommer-tillbaka-om-tre-veckor"-högen.
    Min man har extremt få jobbiga egenheter att irritera sig på. Det är en av de sakerna jag irriterar mig på. Han är snygg,  rolig, omtänksam, snäll, kan lyfta nästan vad som helst, och vet en hel drös med saker som jag också låtsas veta för att slippa skämmas. Men den sortens hög jag talar om är min mans absoluta favorithög. Han skapar dem ofta och gärna,  stora stilleben med olika innehåll och höjd varje gång för en förhöjd upplevelse. Han vårdar dem lika ömt som jag vårdar mina högar; den enda skillnaden är den geografiska. Mina är dekorativa blickfång (enligt min mening) på bord. Och de är fina. Hans är en nagel i ögat, osammanhängande och obegripliga, placerade på golvet. Ibland på köksbänken. Och de gör mig lite knäpp. Men, som man säger, att älska någon är att också älska deras stilleben, även om det är osynliga citattecken runt ordet.
Dagens bilder är på mina nya vänner Kryddburkarna Från Affari.
De är i mässing och är underbara. 





  


2 kommentarer: