tisdag 9 oktober 2012

In vino inredningsveritas

   En kulen lördagskväll för några veckor sedan åtnjuter ett sällskap bestående av åtta individer i sina bästa år en sällsynt  välsmakande måltid i en medvetet inredd Östermalmsvåning.
   Det diskuteras vilt och livligt om kultur, politik, kärlek. Samtliga deltar med liv och lust...ja, det vill säga samtliga utom Lydia, som sitter hopsjunken som en gammal överrock på sin plexiglasstol och stirrar fundersamt på sitt vinglas. Sällskapet runt bordet tar ingen notis om detta, då de vet att Lydias tystnad oftast beror på att hon i sin högpresterande yrkesroll ofta har slut på ord efter en tung arbetsdag, och behöver  några glas Pinot Noir för att få dem tillbaka.
   Då hon sitter där och funderar är det dock ingen som anar att det som upptar Lydias tankar  inte är hennes patienter. Inte heller är det makens vandrande blickar, barnens ligisttendenser, eller döden, som alltid lurar runt hörnet. Nej, det Lydia funderar på är sannerligen en nagel i ögat.
     Hon låter blicken glida över det dekadenta sällskapet - två kamrerer, en advokat, en lyxhustru, en lismande, fetlagd kanalje...nej, ursäkta, han är visst politiker.
   Hennes blick stannar vid värdparet; ett vackert och elegant par i 30-årsåldern med lagom mycket pengar, charm och cigarrer.  Lydia vet att han har många intressen - spel, kvinnor, golf. Hon, däremot,  har i likhet med Lydia, blott en faiblesse: Inredning. Det är just det som gör det hela så förbryllande.
En liten rynka uppstår mellan Lydias ögonbryn; hon får det helt enkelt inte att gå ihop. Men hur för man en sån sak på tal?, tänker hon bedrövat. Lydia försjunker återigen i tankar, och kvällen fortskrider lugnt.

   Det är först vid halvtolvsnåret, efter många tankar och lika många glas vin, som Lydia konspiratoriskt höjer de välformade ögonbrynen och lutade sig tvärsöver bordet mot kvällens värdinna. Konversationen avstannar tvärt. Lydia kupar händerna runt munnen, och i den fasta övertygelsen att ingen annan runt bordet kan höra  henne, väser hon ljudligt:
"Assshå, jag fattar det inte." Hon trycker ned ett alkoholpåverkat pekfinger i en liten hög överbliven foie gras på värdinnans tallrik och gör en liten grop.
"Förlåt...?", säger värdinnan undrande och förvånat, eftersom hon nästan glömt bort att Lydia är närvarande,
och nu, faktiskt helt oväntat, har ett finger i sin foie gras.
"Assshå, de e helt sjukt. Jag kanske inte borde shhhäja det här, men... Vi har ju känt varandra ssshå himla länge, va... Jag känner att jag kan berätta vadshhhhomhelst för dig." Lydia ger sin väninna en tillgiven och dimmig blick. "Men för honom där", väser hon vidare och hon pekar på värden, som får ducka för att undvika ett flottigt gåsleverfinger mitt i ögat, "för honom där kan jag inte berätta ett dugg, han är ett riktig tight ass." Hon avbryter sig , ler ljuvt mot värden, och hickar sedan ljudligt.
"Hoppsan, f' låt. Jag ska säga dig en sak, och jag har velat säga det här länge, asscchå, länge, ända sen, liksom, klockan sju, fortsätter hon sluddrigt.
"Jaha...?" . Värdinnan började bli orolig. Hon är inte så säker på att hon kommer att uppskatta det Lydia har att säga. Allt pekar faktiskt mot det motsatta.
"Du. Jag älskar dig, men jag vågantesäja nåt förut. Jag vet inte varför", sluddrar Lydia vidare, varpå kallsvetten bryter ut på värdinnan. Hon anar att det här kan bli riktigt obehagligt.
"Jag älschkar dig, asså, nästan lika mycket som inredning. Men mönstret på den här tapeten - hon gör en svepande gest mot mattan - blir sjukt fult mot sekretären (ett kylskåp)". "Stör liksom Feng schuuuu...shujii...ashhhå, flödet, fattaru? Tråkigt att behöva säga det, va, men skjut inte budbäraren. Jag gör dig en schhhhänst, tro mig. Det höll på att bli pinsamt. Men lugn, jag har räddat dig. Du behöver inte ens tacka."
Värdinnan stirrar stumt på Lydia.
    "Okej," säger Lydia oberört och bryter den kompakta tystnaden, "Sluta tjata. Du ska få ett tips till, gratis. Det är inne med pesssonlighet. Tänk det här reportaget." Hon halar fram det senaste numret av en trendig inredningstidning ur väskan, och pekar på sidan 16. "Kopiera det här vardagsrummet och det blir jäkligt pesssonligt, fattaru? Några ugglor. Ett zebraskinn. Några crazy flaskor "hittade" på "stranden". Pesssssssonligt! "

Lydia* blev aldrig inbjuden till den medvetet inredda Östermalmsvåningen igen.
Hon minns inte varför.


*Lydia är inte jag...vad jag vet.


Acceptera hösten. Den är här. Ta in några kastanjer och vackra löv!

Veckohandlingen handlar mest om stilleben, just nu.
Sen kommer det ohyfsade typer och äter upp dem (familjen).
Kokosnötter! En underrepresenterad nöt i inredningssammanhang! Upprättelse krävs!







1 kommentar:

  1. å vad fint. men du det här var ju så spännande. jag vill höra mer om Lydia! du MÅSTE göra det till en följetong (från franskan: feuilleton och feuillet blad i en bok, men det låter ju som en fötölj och därmed passar det extra bra här). och sen kan det bli en TV serie!! eller en bok!! deal?

    SvaraRadera