The Bare Necessities: Game on, Vädret.

   Vädrets PR-agentur har ett strategimöte i hopp om att kläcka en idé som kan återfå något av den forna popularitet som Vädret åtnjöt under dess glansdagar, d.v.s för två veckor sen.
   Det går trögt. Till och med firmans toppstrateg stirrar tyst och dystert framför sig . Men plötsligt öppnar den nye praktikanten munnen, och ut kommer en idé som får samtliga direktörer att förbluffat spruta ut kaffet. "Genialt", utropar de unisont. "Tillkalla omedelbart Vädret och skrid till verket!"

   När praktikanten har ropat i drygt en kvart, flyter vädret surt in på kontoret och slänger sig i soffan, utan att ens bry sig om att praktikanten redan sitter där. Det börjar genast klaga på att soffan är knölig och att kaffet har för mycket garvsyra. Eftersom Vädret är en storkund försäkrar direktörerna ivrigt att de ska införskaffa en Nespresso inför Vädrets nästa besök.
   Vädret gäspar uttråkat och tittar lojt på de kallsvettiga cheferna. "Jag är mycket besviken på er", säger Det sen, med olycksbådande len stämma. "Folk har slutat gå ut. Jag kan inte blåsa iskalla, elaka vintervindar på dem!" "Men det är väl knappast vårt..." börjar den svettigaste direktören, men tystnar tvärt då Vädret parkerar ett litet argt regnmoln över hans flint.
"Nå?", säger Det sedan uppfordrande, lägger otåligt sina pinnarmar i kors och trummar med sina spretiga lövfingrar. "Vad tänker ni göra åt saken?". En lång, mättad tystnad följer.
En av direktörerna (den som är en aning mindre svettig) sneglar mot praktikanten, som nu ligger och kvider av rädsla under soffan. Knappt hörbart väser han: "Praktikaaanteennnn".
"Vad?!" , ryter vädret och drar fram den darrande praktikanten och lyfter upp honom i skjortkragen.
"B-b-berätta om din idé", säger Den Aningen Mindre Svettige Direktören.
    Praktikanten tar ett djupt andetag, förvissad om att det blir hans sista, och berättar stammande för Vädret.
"Jag tror att vi har en plan", myser Vädret elakt när praktikanten tystnar.
"Ring hem, pojkar. Hälsa era fruar att ni arbetar hela natten."

   Det missvisande och svekfulla resultatet av det nattskiftet ser jag utanför mitt fönster just nu:
Vädret har producerat en löjligt påkostad reklamfilm för sig själv.
Det struttar, steppar, och kråmar sig på ett mycket självgott sätt i solens strålkastarljus. Det har plockat fram sina allra glittrigaste accessoarer och kör sina populäraste shownummer: ekorrar, vårfåglar, krokusar.
"Kom ut till mig, jag är härlig och vårig!", kvittrar det insmickrande till mig genom fönstret.

Glöm det, Vädret. Jag minns nog hur det gick förra gången. Även du, min, Brutus! Så fort jag släpper garden och vill bli sams igen, slår du dina is-klor i mig. Det där går jag inte på igen!

   Nej du, jag tänker sitta här inne, och andas kemikaliedammluft i tyst protest tills termometern visar på 25 grader, och då går jag ut, iförd täckjacka. Och termobyxor! Suck it, Vädret!

   Men det finns trots allt några fina saker med Vädret, och en av dem är att man kan betrakta det på betryggande avstånd. Alltså medan man sitter inomhus.

   De här vidunderliga bilderna från House Doctor kan man också titta på, när man är inomhus: