Ett pyssel som inte är så illa, trots allt

Gillar ni att pyssla? Det gör inte jag. 

Usch, usch,  jag är INTE pysslig av mig.

 Jag gillar varken klister, saxar, pärlor, silkespapper, flörtkulor eller piprensare. 

I synnerhet piprensare hatar jag. De är misstänkt böjliga.

   Men en sak gillar jag däremot väldigt mycket, 

och det är att mysa med min unge. 

Och eftersom hon älskar att pyssla, har vi metodiskt arbetat oss igenom alla  pyssel i hela världen.

 Jag lovar; alla. Och äntligen hittade jag i dag nåt som jag faktiskt  inte hade nåt emot att slutföra 

 när den där lilla Pratbubblan (dottern) hade tröttnat och gått sin väg.

   Hon valde papper, mönsterkombinationer och etiketter, 

konstaterade att limmet var dumt och tillika defekt, och drog. 

Ensam satt jag kvar vid köksbordet och klistrade färdigt askarna.

   Det var meningen att hon skulle ge dem, chokladfyllda och egenhändigt gjorda, till sina fröknar i skolan. 

En rörande rar present, när den kommer från en valhänt sjuåring med igenklistrade fingrar.

. Men när de kommer från en lika valhänt 35-åring, för det istället tankarna till det lokala dagcentret

 för de debila och gravt alkoholiserade. 

Den officiella versionen är alltså, att de är gjorda av en sjuåring. 

På så sätt blir det färre frågor.

Det här är resultatet av ett samarbete som lämnade övrigt att önska (men kul, det hade vi)! / Sofia

Foto: SockerOchSaker